Jag blir då aldrig nöjd! Bara för allt går så bra och Harry sköter sig exemplariskt blir jag orolig för att han inte mår bra, att han är för snäll. Men idag på promenaden fick jag en tankeställare och det är nog dags att sluta noja så himla mycket! Solen strålade och vädret var underbart. Tillräckligt varmt för att jag skulle bli lite varm och svettig. Harry var pigg och blev mer och mer pigg ju längre vi gick. När vi skulle trava var jag extra tydlig och jädrar vilken fart det blev på honom. Han skötte sig inte heller prefekt längre då han då och då visade tendenser till att springa om mig och preja ut mig i skogen. Vilket jag såklart inte heller var nöjd över hehe. Men promenaden gick bra, och han valde trav av sig själv och gick med spetsade öron, så jag får helt enkelt vara nöjd!

 

När vi kom tillbaka till stallet smet jag in i sadelkammaren och hämtade sadeln. Idag var första gången jag spände fast den med gjorden och det var jättespännande tyckte Harry som testade om spännena på gjorden gick att äta. Vi avslutade med att masa oss runt stallet ett varv. Harry verkade tycka det var onödigt att gå ännu mer nu när han redan varit så duktig, men sadeln brydde han sig inte alls om! 

Harry som ettåring!