Härliga höst
Idag visade sig hösten från sin vackra sida med strålande sol och värme. Eftersom jag de senaste dagarna har tränat Harry i paddocken ville jag ta ut honom på en promenad så att han skulle få lite omväxling. Det blev en rejäl promenad och Harry gick med spetsade öron hela tiden, bortsett från en bit i mitten då han nog hade tröttnat och blev lite loj.
På grusvägen hem sprang jag bredvid och fick honom att trava, och det var rejäla kliv jag fick se med mycket sväv. Han höll ett bra tempo hela tiden, stannade när jag bad honom men sprang med spetsade öron hela tiden. Jag som sprang i gummistövlar tyckte dock att det var lite jobbigare. Hehe. Han ruskade även busigt på huvudet, vilket var kul då jag tidigare fått tvinga honom när han ska välja en annan gångart än skritt. Skorna gör mycket!
Lunchdags
För varje dag som går blir Harry mer och mer välkommen i hagen. Han får än så länge sin mat en bit bort från resten, men kan som ni se på bilen ovan åtminstonde dela hög och ändå få äta. Jag har även börjat ta av täcket så smått då det regnat så mycket och jag inte vill att han ska bli våt och kall. Än så länge har det fungerat bra och han har inte fått några nya sår av exemet!
Promenad i skogen
Nu när Harry äntligen har fått skor kan jag börja träna honom så smått. Idag tog jag på honom longergjorden, träns och repgrimma och följde med Carro ett varv på slingan medan hon skrittade fram. Det gick hur bra som helst.
Idag var första gången jag styrde honom endast med hjälp av tyglarna och vi gick dessutom bakom ett tjusigt sto, så det var som upplagt för krångel. Harry skötte sig (som vanligt) exemplariskt. Gjorde halt när jag bad honom och skrittade så fint bredvid mig. Efter halva rundan bytte jag sida för att han ska vänja sig med att ha mig på båda sidorna.
Nu har Harry fått skor.
Nu har hovslagaren varit här och Harrys hålväggar såg fina ut. Himla skönt! Han fick alltså för första gången skor på sina fötter. Själva skoningen gick jättebra, och Harry verkade inte särskilt bekymrad över att det hamrades och spikades i hovarna på honom. När allt var klart traskade vi ut i hagen och jag tyckte redan att han gick lite bättre och inte lika försiktigt som han gjort under veckan.
Det blev inte heller några klackar på skorna eftersom hovlagaren inte tyckte att det behövdes, han tror att hovarna kommer rätta till sig om man skor honom ganska kort med lite färre veckors mellanrum. Han tyckte dessutom att en klack bara skulle öka risken för att Harry skulle lyckas trampa av sig skorna.
Imorgon kommer hovslagaren!
Nu har jag äntligen fått kontakt med min hovslagare så han ska komma imorgon och kolla på Harrys hovar. Förhoppningsvis får han skor på framfötterna, men det är inte helt hundra då han har hålvägg på alla hovar.
Harry har haft lite problem med sina hovar eftersom han har haft dålig vinkel på dem, i kombination med långt avstånd mellan kota och hov. Eventuellt behöver han därför en specialskoning med "klack" i trakterna för att rätta till vinkeln. Min hovslagare har därför beställt bilder på Harrys hovar så han vet vad han ska förhålla sig till. Himla bra att man kan få sådan hjälp!
Idag fick jag dessutom höra att när hästarna släpptes ihop blev Harry återigen jagad, men den här gången sa hästen han har stått tillsammans med sen i lördags ifrån! Det är dessutom lite lugnare även om han fortfarande blir jagad då och då. Jag har placerat en vattenhink en bit bort i hagen, men den har han inte rört så förmodligen får han i alla fall komma fram till vattnet och dricka.
Här på bilden ser ni Harrys framhovar. Som ni kan se är dom ganska låga i trakterna och lite rundade(?) där. De har dock rättat till sig en hel del under sommaren då han blivit verkad lite mer regelbundet. Tidigare var de mycket längre och plattare.
Stackars lilla Harry
Eftersom det har varit relativt lugnt i hagen har Harry blivit ihopsläppt med resten av flocken idag. Flockledaren var mycket missnöjd över att ha varit förvisad i ett par dagar och så fort han fick chansen satte han den nya inkräktaren på plats. Det blev en himla massa spring och bett tills båda hästarna stod i varsin ände av hagen och andades så att hela kroppen skälvde. Harry blev jagad och sprang så fort benen bar honom, och då och då sparkade han ut i protest mot att den andra hästen aldrig gav upp.
Jag är lite orolig över att Harry ska få ont i fötterna eftersom han redan är ömfotad och de springer så mycket. Två av hagkamraterna har redan tappat varsin sko. Det är dock skönt att det endast är en av dem som jagar honom, för då får han också vila när den andra inte orkar mer. Det är dessutom (vad jag har sett) inga sparkar rumpa mot rumpa, vilket är skönt då den andra har skor.
Tack vare att Harry är uppvuxen i flock är han himla duktig och kan hagreglerna väl. Han håller sig hela tiden undan ledaren samtidigt som han är nyfiken och ständigt testar om han blivit accepterad, så förhoppningsvis ska det inte ta alldeles för lång tid innan det blir lugnt i hagen.
Välkommen till Karlstad!
Dagen började tidigt, men tack vare att jag för en gångs skull gjort i ordning allt i god tid blev det inte stressigt. Harry blev lite stressad i stallet men jag lyckades få på honom transportskydden och han gick på transporten på första försöket. Väl inne blev han återigen lite stressad men så fort vi började rulla lugnade han ner sig. Resan gick bra och Harry skötte sig exemplariskt.
Väl framme vid stallet backade han ur transporten knappt svettig efter en 2,5 timmars lång resa. På stallplanen blev vi mötta av några andra inackorderingar och stallägarna och alla beundrade min lilla prins. Vi släppte ut honom i hagen tillsammans med en av de tre andra hästarna han ska gå i flock med och det gick bra bortsett från att han blev lite jagad.
Han var dessutom väldigt ömfotad och behöver få skor så fort som möjligt då de har dränerat hagen med grovkornigt grus.
Snabb uppdatering från frukosten.
Snart ska jag gå ut och hämta Harry, borsta lite och sen lasta. Är typ såhääär nervös nu!
Promenad
Igår testade jag vilka av våra fleecetäcken som passar på Harry. Det visade sig att även om han är lika hög som de andra i mankhöjd så är han inte riktigt lika grov = alla täcken hängde långt ner på benen och såg mer ut som riddartäcken. Men jag lyckades i alla fall hitta två täcken utan hals och ett tjockare med hals som satt helt okej.
Efter täckesprovningen följde vi med mamma, Hnota, Heidur och hans medryttare på en tur i skogen, jag gick såklart. Vi fick gå först och Harry trampade på jättebra och verkade tycka det var rätt kul. Han blev dock lite upprörd när de andra lämnade oss på fältet och gjorde ett par försök att slita sig men lugnade snabbt ner sig. Han var dessutom inte hotfull idag, vilket var skönt för det accepterar jag inte.
Idag ska allt packas ordentligt, och det är en hel del. Jag ska dessutom försöka börja på en skoluppgift så jag har lite att göra!
Duktig häst
Igår när jag skulle lasta Harry var jag beredd på det värsta med handskar, hjälm och spö. Men den min duktiga lilla häst traskade rätt på transporten och verkade inte alls stressad, eller visade några tendenser på att bråka som igår. Vi avslutade med att åka en sväng och det gick minst lika bra det, så nu är han nog så redo han kan bli inför lördag. Håll alla tummar och tår ni har för att allt går bra!
Om ni undrar varför jag lasttränar Harry nu, precis innan vi ska ta honom till Karlstad, så beror det på att han alltid tidigare har åkt transport lös. Eftersom han aldrig har varit fastbunden, varken i transporten eller stallet ville jag lära honom att först vara fastbunden i stallet och sedan i transporten för att se hur han reagerar. Därför har jag haft lite ont om tid att träna honom på att åka transport fastbunden som en "riktigt häst".
Vilja
Så här ett par timmar senare kan jag se med lite perspektiv på det som hände igår. På ett sätt är jag trots allt glad att han visade lite vilja (så länge den är hanterbar..) eftersom jag får för mig att det gynnar ridningen, speciellt om man har som mål att i framtiden tävla.
Just nu är jag alltså återigen ruskigt taggad på att få börja träna busfröt. Mitt mål är helt klart att få lika bra kontakt med honom som jag och Heidur har.
Ej överens
Igår hade jag och Harry vår första fight. Förmodligen var det en kombination av transporten och att han blev lämnad ensam när de två andra hästarna fick komma ut på en ridtur. I vilket fall som helst har Harry alltid varit väldigt cool, lugn och snäll. När jag har introducerat nya saker för honom händer det att han blir stressad, spänner sig och letar efter en flyktväg, men så som han betedde sig igår har han aldrig gjort tidigare. Därför blev det lite svårt för mig att veta hur jag skulle förhålla mig till det.
Det som hände var i alla fall att han testade mig genom att stegra, försöka slita sig ur mitt grepp och när bakdelen var riktad mot mig, även sparka. Trots att jag bara krävde av honom att han skulle stå stilla bredvid mig, med fokus på transporten. Efter sisådär två timmar lyckades vi i alla fall komma överens om att det var jag som bestämde och efter lite mutning med godis stod han dessutom på transporten. Vilket var skönt, för om det är något jag har lärt mig av Heidur så är det vikten av att vara den som "vinner", att hästen inte får sin vilja igenom.
4 dagar kvar
Nu är det bara fyra dagar kvar tills Harry äntligen flyttar upp med mig till Karlstad. Häromdagen gick jag och mamma igenom vår sadelkammare och det är svårt att tro att den endast innehåller saker till två hästar. Jag hittade i alla fall en hel del bra att ha saker och har sorterat bland schabrak och gamla täcken.
Då Harry ska stå på lösdrift i Karlstad är det svårt att välja hur mycket han ska ha med sig. Ett ofodrat regntäcke och ett med fleecefoder. Men tänk om det regnar mycket då? Då kanske det är svårt att få blöta täcken att torka? Men samtidigt ska jag nu få plats i en (?) garderob och på en sadelhängare så det gäller att inte packa för mycket. Eh ja. Märks det är jag är himla förväntansfull inför helgen?
